Välkommen...
... till min hemsida. Denna sida är utformad för dig som funderar på eller bestämt dig för att söka psykoterapi. Jag har här skrivit ned sådant som jag tänker då kan vara relevant att få reda på - en kort presentation av mig själv, en presentation av mina tankar om psykoterapi som behandlingsmetod och helt kort om kostnaden och hur du får kontakt. Jag hoppas texten är givande och hjälper dig på väg.
Jag heter Hans Hanner och är legitimerad psykolog och legitimerad psykoterapeut. Jag är 64 år och har en tidigare karriär bakom mig, jag har arbetat i c:a 20 år som musiker. Mitt val att byta yrkeskarriär beror till stor del på att jag själv gjort goda erfarenheter av psykoterapi. Dessa erfarenheter har givit mig en tilltro till psykoterapi som behandlingsmetod.
Jag tillskriver mig också ha "hbt-kompetens". Detta är inget formellt begrepp. Förutom att jag levt som öppen bög sedan slutet av 70-talet är min kompetens att jag har gjort en del forskning. Under min utbildningstid och min yrkesverksamma tid har jag skrivit två forskningsrapporter om psykisk hälsa och ohälsa bland homo- och bisexuella ungdomar 16-24 år. Jag har forskat kring förekomsten och jag har intervjuat homo- och bisexuella ungdomar som mått dåligt om vad de tillskrivit sitt mående för orsaker. Forskningen har fördjupat min förståelse om den extra utmaning det innebär att må bra när man tillhör en minoritet. Är du intresserad av dessa frågeställningar så kan du läsa eller skumma igenom mina resultat av forskningen . Rapporterna finns under "Forskningsrapporter" ovan. Jag medverkar också som författar i antologin HBTQ+ Psykologiska perspektiv och bemötande, en lärobok som kom ut i sin första utgåva på Natur och Kultur 2017.
Hur ser jag på psykoterapi och vad är det jag kan erbjuda?
Jag ser psykoterapi som en framgångsrik metod att läka känslomässiga sår som vi bär med oss från förr. Grunden för en framgångsrik terapi är ett ärligt möte mellan två personer där tillit finns och kan växa. Från terapeutens sida handlar det om en uppriktig empati kombinerat med erfarenhet och kunskap. Från patientens sida handlar det om en vilja till förändring.
De känslomässiga såren från förr är sår som inte har läkt. Ett sår är per definition en skada som håller på att läka, men när ett sår förblir ett sår så sker inte läkningen som den skall. Vad är det då som har hänt, varför har vi känslomässiga sår som inte läker? När vi i livet ställs inför smärtsamma upplevelser kan de vara alltför smärtsamma för att vi i den situation vi då befinner oss i skall kunna känna smärtan fullt ut. Känslor har ett (1) behov och det behovet är helt kort att vi känner dem. Om vi kan ta till oss en smärtsam känsla – om vi kan känna den – så är dess behov uppfyllt och såret läker. För att kunna göra det behöver vi känna oss tillräckligt trygga. Trygghet byggs i relation till andra människor. Om vi inte har de trygga förutsättningarna att känna den smärtsamma upplevelsen så blir dess behov inte uppfyllt och upplevelsen stannar kvar inom oss, eller om man så vill: den väntar på att vi någon gång skall känna den. Smärtan finns kvar inom oss, den finns dold i vårt känsloliv som en icke känd känsla.
När vi inte klarar att känna en känsla för att upplevelsen är för smärtsam så skyddar vi oss. Precis som med överväldigande fysisk smärta kan vi stänga av. Detta är i grunden bra, det är ett försvarssystem för vår överlevnad och det hjälper oss från att gå under i kritiska lägen. Vi använder ett psykiskt försvar som stänger av tillgången till den smärtsamma upplevelsen. Nackdelen är att vi blir lurade att efteråt tro att smärtan inte finns, eller att den är något annat än det den egentligen är, vi minns den inte tydligt. Ursprungsupplevelsen blir dold för oss och det är logiskt. Det ingår ju i själva försvarets natur att skydda oss mot den.
Som barn är vi som mest sårbara för denna typ av skador. Som små har vi ett behov av trygghet, ett behov av anknytning, vi behöver lita på att den som vårdar oss också kan skydda oss mot faror. Får vi detta behov fyllt under vår uppväxt blir vi trygga som människor och kan möta omvärlden utan en kvardröjande inre rädsla. Vår sårbarhet som barn ligger i att vi är så beroende av de som vårdar oss. Vi lever i en liten värld, de som vårdar oss skall täcka alla våra behov och vi är för små för att gå någon annanstans om våra behov inte blir täckta. När de vuxna inte har kapacitet att ge oss en känsla av trygghet så står vi öga mot öga med en alltför smärtsam upplevelse, en upplevelse vårt känsloliv inte kan hantera. Vi skyddar oss i en process som handlar om att undvika att känna den smärtsamma upplevelsen, att inte känna igen den, inte kunna identifiera den. När det sker kan vi säga att våra hjärnor under början av våra liv "programmeras" till ett speciellt sätt att inte känna. Vi får ett förråd av icke kända smärtsamma känslor. Ju större vårt bagage med sådana icke kända smärtsamma känslor är desto svårare är det för oss att här och nu känna de känslor som hör vardagen och livet till. Vi blir känslomässigt avstängda. Vi blir rädda för känslor. Och ett sätt att undvika att väcka de gömda känslominnena till liv är att undvika känslomässig närhet med andra människor. I stället för att vara nära andra människor på ett kärleksfullt sätt så blir vi destruktiva – vi skadar oss själva och vi skadar andra. Vi har inte haft förutsättningarna för att kunna bygga tillit till andra och har då inte heller kunnat bygga tillit till oss själva.
Går det att i vuxen ålder genomföra en läkandeprocess där vi hittar fram till dessa undangömda icke-kända känslor, plockar fram dem, slutligen känner dem och låter såren läka? Ja, det går. Som vuxna är vi inte lika utsatta som vi var när vi var små. Som barn har man ingenstans att gå när smärtan är för stor – som vuxen har man det. Vi kan lämna människor som tillfogar oss känslomässiga sår, vi kan nästan alltid gå därifrån. Vi har mer kunskap och vi har andra referensramar. I en läkandeprocess kan man ta till sig upplevelsen i doser. Det handlar om att i sin egen takt våga ta steg närmare de där smärtsamma upplevelserna som vi har skyddat oss emot. På samma sätt som vi har en inneboende förmåga till läkande för till exempel en kroppslig sårskada så har vi en inneboende förmåga och drift till läkande av känslomässiga sår. Vi mår dåligt och vi vill läka, vi längtar efter att må bättre. Men vi måste känna att det är möjligt och vi behöver någon som kan och som vill hjälpa oss. Möter jag en person som jag känner att jag kan lita på så kan en läkandeprocess komma igång, jag börjar öppna mig och berätta om det jobbiga. Detta kan ske med en god vän, det kan ske i en kärleksrelation och det kan ske hos en god psykoterapeut.
Detta resonemang, den text som jag presenterar här, är grunden i mitt tänkande som psykoterapeut. Det jag strävar efter i min yrkesroll är att erbjuda min tid, min närvaro och min uppriktiga vilja att hjälpa. Min uppgift som terapeut är att hjälpa dig i din läkandeprocess, att underlätta den. Det är du som har svaren, det är du som vet vad som hänt dig i ditt liv och det är du som vet vad du känner. Det är du som vet hur du skall hitta fram till de undangömda känslorna. Du vet vad du är rädd för. Min uppgift är i grunden att lyssna, inte att tala om vem du är eller vad du känner – ingen människa kan någonsin tala om för en annan människa vad han eller hon känner. Och en känsla kan aldrig vara fel. En känsla bara är och den behöver få finnas, oavsett vilken känsla den är. Om du i mötet med mig känner att möjlighet finns att känna tillit och att våga låta denna tillit växa så finns goda möjligheter till psykoterapeutisk läkning. Detta är vad jag erbjuder.
Kontakt
Tror du att detta är något för dig så kan du kontakta mig per telefon 070-401 10 52. Jag har inga bestämda telefontider, men är nåbar stora delar av dagen. Svarar jag inte så finns det utrymme att lämna meddelande så att jag kan ringa upp dig. När du ringer svarar jag på eventuella inledande frågor du har och sedan bokar vi in tid att träffas. I kontakten har vi tre inledande samtal som följs av en utvärdering där båda parter kan resonera om förutsättningarna att inleda en framgångsrik psykoterapeutisk samtalskontakt.
Kostnaden för ett samtal om 75 minuter är för närvarande 1 000 kr.
Om du vill finna andra terapeuter med liknande arbetssätt, sök gärna på följande sida: